Tystat är nu bäckens sorl
Isen tar grepp om dess strupe
Nu solens sista strålar glimma
I hans silverstänkta hår

Reser sig med en grånad blick
Frostens herre, Isens konung
Vetskap att hans tid är kommen
Vid bergets häll han ensam står

Ruvande skuggor träder fram
Tysta figurer med vördnad i sinnet
Genom gran och ris de sakta följer
I skogens barm dess själ han når

Nu slocknar en låga
I tjärnens djup
Skimrar än
Hans silverstänkta hår

Och snön smälter bort
Av vinter föds
Vår igen
Där drömska väsen går

Månen ger ett dystert sken
Lyser ner mot tjärnens djup
Nu regnet börjar sakta falla
Där drömska väsen går

Nu slocknar en låga
I tjärnens djup
Skimrar än
Hans silverstänkta hår

Och snön smälter bort
Av vinter föds
Vår igen
Där drömska väsen går

Frost och is i djupet vilar
Sorgetid när solen slocknar

Vårens tecken så sakta framskrider
Dess varma låga lyser upp igen
Skogens väsen kläs i grönskande skrud
Och minnet av hans offer lever än

Tystad är bäckens sorl
Isen tar grepp om dess strupe
Nu solens sista strålar glimma
I hans silverstänkta hår

Månen ger ett dystert sken
Lyser ner mot tjärnens djup
Nu regnet börjar sakta falla
Där drömska väsen går


Lyrics submitted by funeralfog

Frostens Herre, Isens Konung song meanings
Add your thoughts

No Comments

sort form View by:
  • No Comments

Add your thoughts

Log in now to tell us what you think this song means.

Don’t have an account? Create an account with SongMeanings to post comments, submit lyrics, and more. It’s super easy, we promise!

Back to top
explain